Har ni någonsin fått den där känslan att ni vill stanna tiden? Att allting går för fort när det enda ni vill är att hinna leva i nuet?

Jag får den känslan hela tiden. Skillanden är att det jag vill hinna åstadkomma i min tidspaus inte innefattar att leva i presens. Utan att planera vad jag ska göra imorgon.

Stanna tiden -jag vill också hinna med! Jag måste skriva listor, göra livsplaner, lägga upp en strategi. Det är inte bara att leva. Nutid existerar inte i min värld. Jag lever för morgondagen. Sen. Sen blir allt perfekt. Jag måste bara hinna komma på hur. Måste hinna förbereda.

Ibland känns det som att jag lever för att hinna bocka av saker på en lista. Jag skriver listan, bockar av, tänker åh vad skönt, och skriver en ny.

Det är en evighetslista som tvingar mig att leva i futurum.

Stanna tiden så jag hinner göra färdigt. Stanna tiden så jag hinner tänka ut svaret. 

Stanna tiden så att jag hinner leva.
Åtminstone imorgon.

---

Tunga tankar en sketen tisdagsmorgon. Jag köpte en bärbar dator igår, för 7000 kronor. Man kanske borde vara glad, men jag får alltid ångest av att spendera mycket pengar på en gång.

Jag skulle kunna köpa onödiga småsaker för 500 spänn 14 gånger utan att tänka på det. Men en vettig sak för 7000 ger mig ångest.

Jag vet. Jag är så ekonomiskt. Typ.

 Nu har ju detta ingenting med varken listångest eller livsångest att göra.

Tänkte bah lätta upp stämningen lite. Liksom.