Frisyrgrubbel
Jag har haft samma frisyr i fem år. Och jag har haft nästan-samma frisyr i åtta år. Med några enkla justeringar.
Mellan tio och tretton färgade jag alltid mitt hår mörkt. Mörkbrunt, eller till och med svart. Anledningen till att jag valde just den färgen var att det var den som var mest olik min egen. Skitspännande att helt plötsligt se helt annorlunda ut! Typ som en tidig tonårskris. Och så var håret axellångt. Lugg klippte jag själv vid några tillfällen, men oftast var den lite halvlång den med. En gång färgade jag den röd. Jättesnyggt (nej).
Sen började jag högstadiet och då slutade jag färga håret mörkt, och började spara ut på längden. Vid vissa tillfällen experimenterade jag med färgen, till exempel fick jag för mig att jag skulle blondera mig. Hemma i badrummet. Med lite av den mörka toningen kvar.
Men istället köpte jag en tub blonderingscream och hoppades på det bästa. Morot eller inte, jag är ju ändå mammaledig.
Hör och häpna när jag säger att det faktiskt blev blont! Och för att busa till det lite extra kammade jag snedbena. Och sparade ut det ännu längre.
Sen vet jag inte vad som hände. Om det var för alla blekningar, för att jag inte hade toppat mig sen jag var femton eller för att Evelinn slet av mig halva huvudet varenda gång vi skulle amma. Men håret blev kortare.
Och kortare...och kortare.
Och nu, mina vänner, hänger det där bak som en ledsen svans. Jag har inte orkat ta hand om min utväxt på ett år och jag har liksom börjat få ofrivillig lugg av alla tussar som lossnar.
Kanske är jag redo för den där mogna mamma-frisyren nu? Kanske är det nu som det är dags?
Eller köper jag en tub blonderingskräm till och hoppas på det bästa.
Jag är ju ändå mammaledig.
naturlig färg
långt och rakt (ja, man får skratta åt posen)
halvblonderat
helblonderat
vågigt
uppsatt
utväxt
slitet
Mellan tio och tretton färgade jag alltid mitt hår mörkt. Mörkbrunt, eller till och med svart. Anledningen till att jag valde just den färgen var att det var den som var mest olik min egen. Skitspännande att helt plötsligt se helt annorlunda ut! Typ som en tidig tonårskris. Och så var håret axellångt. Lugg klippte jag själv vid några tillfällen, men oftast var den lite halvlång den med. En gång färgade jag den röd. Jättesnyggt (nej).
Sen började jag högstadiet och då slutade jag färga håret mörkt, och började spara ut på längden. Vid vissa tillfällen experimenterade jag med färgen, till exempel fick jag för mig att jag skulle blondera mig. Hemma i badrummet. Med lite av den mörka toningen kvar.
Det blev inte bra. Alls. Morot, kan man säga.
Så för att rätta till misstaget köpte jag en brun färg som tillsammans med det blonda morotshåret förvandlade mitt hår till en ljus kastanjebrun, eller kanske snarare gyllenblond färg.
Så för att rätta till misstaget köpte jag en brun färg som tillsammans med det blonda morotshåret förvandlade mitt hår till en ljus kastanjebrun, eller kanske snarare gyllenblond färg.
Efter det följde en period då jag hade mitt naturliga hår. Utan att jag egentligen visste om det. För jag visste inte hur mitt naturliga hår såg ut. Det hade jag inte sett sen jag var nio. Men jag tyckte det var lite konstigt att alla gamla färgblandningar, blonderingar och toningar fortsatte växa ut ur huvudet på mig. Jag fick liksom aldrig någon utväxt.
För konstigt nog hade alla misslyckade färgningar genom tiderna blandats ihop till något som såg exakt ut som min natuliga hårfärg. Mörk gyllenblond. Eller ljus kastanjebrun. Välj själv.
Så den där bruna färgen jag köpte för att rädda håret från morotsinvasionen rekommenderade jag ju till alla. Du bah måste prova den här färgen, den liksom sugs in i huvet och ändrar ditt DNA så du aldrig någonsin mer behöver färga om håret!
Och sen blev håret jättelångt. Och jätteplatt. Jag plattade det så noga jag bara orkade. Och fick fullkomlig panik om håret böjde sig på något ställe. Och så mittbena på det.
Så såg jag ut under tre års tid.
Sen föddes Moddy och ja... jag kände att det var dags för förändring. Liksom klippa mig i någon kort, mogen och lite mörkare frisyr som den mamma jag hade blivit.
För konstigt nog hade alla misslyckade färgningar genom tiderna blandats ihop till något som såg exakt ut som min natuliga hårfärg. Mörk gyllenblond. Eller ljus kastanjebrun. Välj själv.
Så den där bruna färgen jag köpte för att rädda håret från morotsinvasionen rekommenderade jag ju till alla. Du bah måste prova den här färgen, den liksom sugs in i huvet och ändrar ditt DNA så du aldrig någonsin mer behöver färga om håret!
Och sen blev håret jättelångt. Och jätteplatt. Jag plattade det så noga jag bara orkade. Och fick fullkomlig panik om håret böjde sig på något ställe. Och så mittbena på det.
Så såg jag ut under tre års tid.
Sen föddes Moddy och ja... jag kände att det var dags för förändring. Liksom klippa mig i någon kort, mogen och lite mörkare frisyr som den mamma jag hade blivit.
Men istället köpte jag en tub blonderingscream och hoppades på det bästa. Morot eller inte, jag är ju ändå mammaledig.
Hör och häpna när jag säger att det faktiskt blev blont! Och för att busa till det lite extra kammade jag snedbena. Och sparade ut det ännu längre.
Sen vet jag inte vad som hände. Om det var för alla blekningar, för att jag inte hade toppat mig sen jag var femton eller för att Evelinn slet av mig halva huvudet varenda gång vi skulle amma. Men håret blev kortare.
Och kortare...och kortare.
Och nu, mina vänner, hänger det där bak som en ledsen svans. Jag har inte orkat ta hand om min utväxt på ett år och jag har liksom börjat få ofrivillig lugg av alla tussar som lossnar.
Kanske är jag redo för den där mogna mamma-frisyren nu? Kanske är det nu som det är dags?
Eller köper jag en tub blonderingskräm till och hoppas på det bästa.
Jag är ju ändå mammaledig.
naturlig färg
långt och rakt (ja, man får skratta åt posen)
halvblonderat
helblonderat
vågigt
uppsatt
utväxt
slitet
Kommentarer
Postat av: Strokepappa
Gör som jag (och Patric) - svart undercut.
Postat av: Angie
Skickade in vilken fin blogg du har.. =)
Postat av: Ångestmamman -21 år med fyra barn
Ja, jag har ju alltid velat ha samma frisyr som min pappa och sambo...
Postat av:
Ny här , hur gamla är dina barn & din sambo :) ?
Postat av: Ångestmamman -21 år med fyra barn
Mina barn är:
5
4
2
0
Min sambo är 25 (om han ser detta ligger jag risigt till. Men han fyller om två månader)
Trackback
